med att vara själv igen, e väl att jag kan bli "kär" en stund i vem jag vill utan att ha dåligt samvete... Fast jag hatar de ändå.

Det värsta är att jag saknar min bästa vän så att jag ärligt måt illa. Tur man har ett par fina tjejer som lindrar den smärtan rätt bra! Jag antar att om det bara får gå lite mer tid så kommer vi nog att kunna va vänner på riktigt. För om man börjar som så bra vänner så kan det inte bara ta slut för att vissa känslor svalnar och slocknar?
Och ärligt, jag mår bra, visst jag får fortfarande lite ont i hjärtat ibland när jag tänker på allt det bra, vilket va typ allt. För jag bestämde att jag inte ska tänka på det dåliga, som inte va speciellt mycket, utan bara det bra med oss. Finns ingen anledning att hata någon som betyder så mycket för mig bara för att känslorna inte finns kvar. Och efter detta så kände jag verkligen hur mycket jag har växt under tiden med han. Han hjälpte mig att bli en bättre person.



Well Nu ska jag till andra sidan stan och mysa med min fina Malin. Vi ska titta på BB och äta godis! Weii!