Jag önskar jag kunde dansa med människor på gatan, sjunga och skratta med folk jag inte känner. Vissa dagar känner jag äh wtf varför inte bara göra de? Men det är då man kommer på att man bor i en stad där ingen vågar skämma ut sig, folk kan ju prata. Jag vill skämma ut mig och skratta åt det tillsammans med folket. Ända gången jag kan göra det är bakom stängda dörrar tillsammans med mina närmsta tjejer. Jag vaknar vissa dagar och känner att det är orättvist att vissa har allt det där dom drömt om, att dom vet vart dom ska och vad dom ska göra. Men ibland vaknar jag och känner hur underbart det är att fortfarande ha drömmar att upptäcka, äventyren väntar precis utanför dörren.
Jag vill fylla mitt minne med minnen som får mig att le, skratta och må bra. Jag är kanske inte reda för mega stora äventyr just nu, men jag längtar tills jag vågar slänga säkerhets kedjan igen och kasta mig ut i världen och tappa kontrollen. Jag vet att jag alltid kan använda fallskärmen. Jag skulle aldrig göra något jag ångrar.