Man ska inte skriva sånna här inlägg.. men nu kan jag fan itne hålla mig längre! Så ta inte åt er om ni inte vet att ni sagt något som på verkar detta inlägg idag...

Jag blir så jävla less på folk som inte kan glädjas åt andra. Jag har fan alltid varit glad för andas skull, när mina vänner är glad å lyckliga är jag det. Även om jag har kännt mig som tredje hjulet och känns mig ivägen vet jag inte har varit så och jag har alltid ställt upp för de jag bryr mig om!
Jag kanske har varit lite tofflig nu. Men kan "ni" unna mig de? När var jag sist så här lycklig och kär i en kille som verkar känna de samma för mig? Jag försöker verkligen slita mig och umgås med mina vänner med för jag vet att det är ni som kommer finnas där för mig om det skulle hända något, vad som helst, så är det er jag kommer vända mig till.. Så jag ber "er" att vara lika lycklig och glad för min skull som jag alltid varit för er.. Är det för mycket begärt?







Nu ska jag fortsätta att kolla på idol och hoppas att det här rinner av mig snabbt..^^  Förlåt för argt inlägg men ibland behövs de "sägas" högt..