thetillie

Har ni tänkt på hur lätt det är att falla in i ett mönster som man är van vid, är om man inte tänker på det. Allt är så naturligt, som att andas och blinka. Man vet vad som händer om man göra en viss grej, eller vad man ska göra. Det skrämmer mig ibland, för när man verkligen anstränger sig för att inte hamna i mönstret igen så blir det så konstigt, det blir onatruligt och stelt, man tänker för mycket och man tänker på mönstret.

 

Och när man vet att det inte bara är en själv som vill vara i mönstret för att det funkar bäst då, men samtidigt inte är ensam med att försöka komma ur det, då blir det bara skit av det. Varför göra man så? Varför gör man saker för att det inte är "rätt" längre? Men vad vet jag, jag är bara en tjej med för mycket tankar